Jul & Nyår

Festa & Fira: Lucia

Det är tidigt på morgonen och mörkret ligger forfarande sänkt över landet. Innebelysningen är släckt och föräldrar och andra sitter och väntar med mobilkamerorna förberedda för filmning.

Luciatåg

“Sankta lucia, ljusklara hägring…” hörs klarare och klarare och i mörkret stiger ett tåg fram med en sjungande lucia, tärnor, stjärngossar, tomtegubbar och pepparkaksgubbar. Lucian går först och är klädd i en vit lång särk, har ett rött band knutet runt midjan och hennes hår är prytt med en ljuskrona som lyser i mörkret. Tärnorna, också vitklädda, håller vars ett tänt ljus i händerna, stjärngossarna med långa vita strutar på huvudet bär på stora guldstjärnor, tomtegubbarna svänger på tända ljuslyktor och pepparkaksgubbarna korgar fyllda med pepparkakor och lussebullar. Det är luciafirande i Sverige!

Denna vackra och stämningsfulla tradition förekommer utomhus i massor av städer, i kyrkor, på de många förskolor och skolor men även på arbetsplatser, i hemmen och på andra ställen runt om i Sverige. Luciahögtiden är en av de mest firade högtiderna i Sverige och har kommit att symbolisera svensk kultur.

Datum för Lucia

Luciadagen infaller alltid den 13 december då Lucia har namnsdag.

Lucias ursprung

Lucia är ett katolskt helgon som levde på Sicilien under 200-talet. Hon led martyrdöden på grund av sin kristna tros skull. Innan hon avrättades fick hon ögonen utstuckna och har därför blivit de synskadades skyddshelgon. Helgonet Sankta Lucia har ingenting förutom sitt namn gemensamt med vår svenska Lucia. Våra luciatraditioner uppstod inte förrän i slutet av 1800-talet.

Luciatraditioner i historien

Det finns olika berättelser om luciatraditionernas uppkomst och varför och hur dagen firades förr. Traditionerna ändrades med tiden och skiljer sig även åt i olika delar av landet.

En betydelsefull dag i det gamla svenska bondesamhället var dagen för vintersolståndet, då natten var årets längsta och mörkaste. Detta inföll på natten till helgonet Lucias dödsdag den 13 december.  Denna natt kom därför att kallas "lusse långnatt".  Enligt folktron var Lucianatten förtrollad - det fanns troll och andra onda makter, inklusive Lucifer, som var ute och rörde sig denna natt.

Under Sveriges katolska medeltid förberedde man sig denna dag inför julfastan genom festa och inta massor med mat och dryck. I Västsverige steg man upp redan i ottan och började festa. Man åt en stor måltid, kallad lussebiten eller lussefrukost och drack lussesup till. Till efterrätt serverades lussekatter med glögg. Av all maten skulle man bli stark så att man klarade sig ett helt år.

Ungdomar klädde ut sig till "lussegubbar" och "lussebrudar" och gick från gård till gård och sjöng och fick mat och brännvin i utbyte. Dessa lussegubbar och lussebrudar, som endast förekom i bondesamhället, var långt ifrån några helgon.

Traditionerna levde kvar och firades den 13 december även efter en stor kalenderreform år 1753 då datumet för vintersolståndet, pga av ett räknefel i kalendern, fick justeras till den 21 december.

Lucia med ljus i hår

Luciafirande

Lucedagen på Koberg 1848 är den äldsta kända bilden av en lucia. Tuschteckning av Fritz von Dardel. Foto Anne-Marie Eriksson, Nordiska museet, via Wikimedia Commons.

I de högre stånden började en annan slags lucia uppträda. Lucia som vi känner henne idag, vitklädd med en ljuskrona i håret, hör man första gången talas om i en reseskildring skriven av en präst år 1764. Prästen övernattade på en herrgård i Västergötland. Han blev väckt på luciamorgonen av "ett vittklätt fruntimmer" med tända ljus i håret. Hon kom med en bricka med mat och dryck som kallades för "Lussebete". Det var först i slutet av 1800-talet som seden att "lussa" på luciamorgonen började spridas till övriga samhället, först till skolor och föreningar.

1927 utsåg Stockholm sin första Lucia som fick åka kortege genom staden från Stockholms stadshus till Skansen. Snart därefter spreds seden att genom omröstningar välja ut årets lucia som skulle leda luciatåget.

Högtider & firande - fler artiklar »