Annons:

Vägen till Shangri-La, eller myten om den perfekta festen

För att finna den ”perfekta festen” behöver vi inte bara förstå fester utan också oss själva bättre.

Vad gläder och inspirerar oss? Vilka investeringar är vi beredda att göra? Är vi villiga att lära oss nya färdigheter och bryta gamla tankevanor?

Nå, men hur lyder då mitt recept? Hur ordnar man den perfekta festen?

Sakta i backarna, om jag får be. Vi måste förstå att den ”perfekta festen” är som Shangri La - den existerar inte. Av den enkla anledningen att människor är så olika. Eller man kanske kan säga att det finns hundratals, ja, tusentals Shangri La. Det som höjer min puls sänker din, det som gläder en tråkar ut en annan. Så det är missvisande att tala om den perfekta festen i bestämd form singularis.

Vi begår ett liknande misstag när vi talar om ett perfekt vin, musik och kärlek. Något kan vara extremt sällsynt, dyrt, och ha mycket hög kvalitet. Ändå tilltalar det inte mig personligen.

Låt oss hellre tala om perfekta FESTER. Det gäller att hitta den form som passar just oss. Om ordet ”perfekt” är skrämmande kan vi byta det mot ”förträfflig” eller ”suverän”. Men vilket ord vi än använder handlar saken om sant inspirerande fester, tillställningar man inte glömmer i första taget, upplevelser som lyser som neon i minnets dammiga vindsvåning.

För att finna denna fest behöver vi dock inte bara förstå fester utan också oss själva bättre. Vad gläder och inspirerar oss? Vad gör oss riktigt uppsluppna och lyckliga? Vilka investeringar är vi beredda att göra (och då menar jag inte bara pekuniära)?

Är vi villiga att lära oss nya färdigheter, bryta gamla traditioner och tankevanor? Är vi beredda att omvärdera gamla synsätt? Är vi beredda på en festrevolution?

Jag hoppas och tror att ni besvarade alla dessa frågor med ett rungande ”JA”, och känner på mig att vi kommer att få det roligt tillsammans.

Helt klart har människor olika festpreferenser. Jag frågar en bekant som jobbar på saluhall om vad en bra fest betyder för honom. Han svarar: ”Det är när folk är ordentliga och respekterar varandra. Ingen är oartig eller gör bort sig. Maten måste vara god, barnen får inte bråka för mycket, folk ska vara väluppfostrade.”

Jag vet inte vad ni säger men för mig personligen låter detta som ett riktigt sömnpiller. Det är viktigt att folk är ORDENTLIGA...? Men vi ska inte diskutera, eller avfärda, smak. Uppenbarligen är detta en sorts perfekt fest. Det är inte min tekopp förstås. Jag föredrar vildare, mera bohemiska tillställningar. Mat är för mig inte central, barn brukar jag aldrig bjuda. Men, som fransmännen brukar säga: Chacun à son goût.

Det ligger en statistisk fälla i att fråga folk om deras fester. För då börjar de fundera och filosofera kring en fråga de kanske aldrig tänkt på förut. Därmed kommer svaret inte att spegla verkligheten, för det är ju i högsta grad möjligt att ordna fest utan att någonsin funderat över frågan. Den slutsatsen måste man tyvärr dra när man för femtioelfte gången lämnar en ”fest” som mest smakar som förrgårdagens macka som gjorts en smula presentabel genom en skvätt lättmjölk.

Den dystra sanningen är att vi ordnar fester som vi aldrig skulle berömma om vi hade besökt dem som gäster. Denna paradox är värd att begrunda ett ögonblick.

Hur kan man ordna en fest man aldrig själv skulle acceptera? Jo, helt enkelt genom att glömma hur det är att vara gäst, genom att inte sätta sig i gästens plats utan ”bara göra som man brukar göra”. Men framför allt genom att ha svaga eller försvagade värdimpulser.

En bra värd är någon som alltid tänker på gästens njutning. Inte överdrivet och neurotiskt, som värdinnan som hela tiden springer omkring och nervöst kontrollerar att alla har något i glaset, utan snarare genom en generös inställning.

Det är ALDRIG gästens plikt att ha roligt. En gäst ska inte behöva ARBETA för att ha trevligt. Då handlar det inte om fest utan om oavlönat extraknäck.

Men denna paradox tänker vi oftast inte på. Man har inte roligare än man gör sig, säger vi, och gäller inte detta gästen också? Ska jag ta vara på min gäst, kanske? Det kan väl ändå inte vara min plikt.

Ibland undrar jag om det är någon slags missriktad demokratiimpuls som spökar här. Demokrati är bra till mycket, men jag har fortfarande inte sett att den höjer nivån på fester. Jag är rätt övertygad om att aristokratiska samhällen skapade mycket bättre och mer minnesvärda förlustelser.

Men – nu pratar jag politik, vilket skapar ofestlig osämja. Ge mig en gin & tonic i stället så går jag bort och försöker bli bekant med den där spännande blondinen.

Ladislaus Horatius
Umgängesrevolutionen (allnyckel.se)

Festfilosofens artiklar på Kalasguiden: 
Fest som potential eller verklighet
Att ställa krav på festen
Vägen till Shangri-La, eller myten om den perfekta festen

Om Ladislaus på Wikipedia 

Tips & inspiration - fler artiklar »

Annons:

Annons:

Annons:

Annons: