Annons:

Att ställa krav på festen

När det gäller mat nöjer vi oss inte med vad som helst, och är det dåliga program på TV kan det rentav bli tittarstorm. Låt oss då ställa högre krav på fester också.

Nog är umgänge viktigare än TV! En bra fest bromsar tiden och skapar magiska ögonblick.

Jag vill från början klargöra att jag inte är någon ”expert”, och inte skriver i kraft av att jag varit på tusentals fester utan för att jag funderat mycket över hundratals. Min drivkraft är kärleken till dels umgänge, dels djupare förståelse.

Och nu ska jag försöka göra er missnöjda. Någon har sagt att den som inte är missnöjd är som en klocka utan fjäder. Utan en missnöjd fjäder som vill frigöra sig kommer man ingen vart.

Låt mig fortsätta liknelsen mellan drycker och fester. Om vi dricker ett glas Coca-Cola är vi som regel inte särskilt motiverade till att känna efter ordentligt hur det smakar. Vi har druckit Coca-Cola hundra gånger förr, inga nya smaksensationer väntar på oss. Såvida inte det är något fel på den kommer vi inte att egentligen smaka drycken utan bara konstatera att ”det smakar Coca-Cola”. Vi känner inte så mycket smaken som vi IGENKÄNNER den. Konstaterande kontra upplevelse. Och vi kommer definitivt inte att anmäla oss till en kurs i Coca-Colaprovning - av den enkla anledningen att det inte finns något sådant.

Med vin är det en annan sak. Vin förväntas bjuda på rik variation. Inga två viner smakar exakt likadant. Druvsort, klimat, tillverkningsprocess och inte minst årgången gör att smaken varierar i det oändliga. Vinernas mångfald gör att vi ställer in oss på att uppleva just variationen, och inte grundtemat. (Visa mig den person som på Operakällaren säger ”det smakar vin” när han bjuds på en Château Latour, och jag ska visa er en drummel - eller en skämtare.) Detta att vara inställd på variation är egentligen en slags vakenhet, medan det att vänta sig samma gamla visa är en slags sömn. Två franska talesätt handlar om detta: ”Vive là difference” och ”Vive là similarité”. Leve skillnaden respektive likheten.

Coca-Cola däremot står för standardiserad likformighet. Precis som parfymer. En flaska Chanel 5 doftar likadant som en annan. Den doftar dock olika på olika personer. Variabeln är inte parfymen utan vår hud.

Vad har då detta med fester att göra? Jag gör denna lilla utvikning för att illustrera hur människan på vissa livsområden är intresserad av just skillnader, inte likheter. Tyvärr är umgänge inte ett sådant område. Jag har mött få personer som är intresserade av att avnjuta och fundera över en fest på samma sätt som man analyserar ett gott vin. De är inte bara likgiltiga för en analys, de blir rentav agressiva när man föreslår något sådant.

Det händer ibland att kvinnliga bekanta, när jag berättar att jag ska hålla föredrag om hur man håller fest, blir stötta. ”Men - behöver man verkligen tala om sådant? Mina fester är BRA!” Men bjud mig i så fall på dem! Jag anser nämligen att det är stor brist på bra fester. Med ”bra fest” menar jag något som tål att jämföras med ett gott vin. Trista Coca-Colafester finns däremot i överflöd.

Men inte kan väl läget vara SÅ illa? Nog överdriver jag? Visst finns det väl folk som har roligt på fester? Ni är kanske en av dem. Fast jag misstänker att orsaken till att ni läser detta är just att ni blivit besviken och bränd. Har jag fel?

De som bestämt hävdar att de har roligt på fester skulle jag vilja dela in i två kategorier. 1) De som har roligt på FEST, dvs på en särskild fest. Det finns naturligtvis roliga fester, trots den mörka bild jag initialt målar upp. En underavdelning till denna grupp är de lyckostar som råkar känna en riktigt skicklig festordnare (som t.ex. mig). Det är bara att gratulera och avundas dessa personer. Eller så 2) har man roligt för att man nöjer sig med lite och ställer låga krav.

Jag befarar att den andra gruppen är mycket större än den första.

I mina ovetenskapliga undersökningar har det framkommit att man i vuxen ålder, efter att ha bevistat ett visst antal fester, inte längre förväntar sig några större upplevelser eller sensationer. Festen blir en slags finklädd plikt, något man får gå igenom - men absolut inget upphetsande. Ungefär som sex var på den gamla goda Viktorianska tiden, eller som julafton är i dag för vuxna - mer jobbigt än roligt.

De Nöjda Festprissarna blir irriterade på mig när jag talar om ”bra fester”. ”Vadå ”bra fester”? Jag går inte på något annat!” är ett svar jag brukar få. Eller så ser personen på mig med ett milt leende, ungefär som en präst, och säger: ”Man har inte roligare än man gör sig”.

När jag hör detta vill jag bara hoppa upp och ner och skrika: ”Människor, nöj er inte med så lite! Livet är för kort för att man ska gå på tråkiga fester. Och att själv ordna en tråkig fest, det är en dödssynd. Livet ska, precis som Nationalteatern sjöng, vara just en fest.”

Men sen läser jag vad Nationalteatern faktiskt sjöng i sin berömda sång. Och då blir även jag uppgiven och sitter där med hopsjunkna axlar och ett fåraktigt leende på läpparna.

”Men när vi kom till Vågen, då var det nåt som dog
där var det knuff och trängsel, och inte många log
vi satte oss i baren och tog en flaska vin
Och drömmen börja slakna om en flicka varm och fin”

Ska detta verkligen kallas fest?

”Sen stängde dom och vi gick hem, vår fredagsdröm var slut
Jag spydde i en rännsten, blev utskälld av en snut”

Herregud, vilken misär!

”Livet är en fest
Håll mä om dä folk och fä
Men om livet är pest
Fyllan värmer bäst”

Fyllan värmer bäst, nänä, det där har ni fått helt om bakfoten.

Som ni märker håller jag på med uppvigling. Nöjda människor gör aldrig revolution - varför skulle de det? – och det är just en revolution vi behöver. En salongsrevolution.

Jag vill än en gång stryka under att vi på vissa områden i livet (t.ex. musik, erotik, mat och dryck) är inställda på att uppleva skillnader, nyanser, finesser. Fingerspitzengefühl är ett vackert ord för detta. Men fester är inte ett sådant område. Vi ställer för få och för låga krav. Attityden är uppgiven och pessimistisk. Fortfarande står vi och tragglar med vår ABC och navigerar efter en primitiv och nyanslös festkarta.

Vad gäller mat nöjer vi oss inte med vad som helst, och är det dåliga program på TV kan det rentav bli tittarstorm. Låt oss då ställa högre krav på fester också. Nog är umgänge viktigare än TV, även om vi ofta lever efter den motsatta ekvationen. En bra fest bromsar tiden och skapar magiska ögonblick.

Det går ett tråkigt spöke genom Sverige. Understimulerade människor i alla län, förenen eder. Gå med i umgängesrevolutionen! Vi har tillräckligt med IT (informationsteknologi), nu behöver vi snarare UT (umgängestalanger). Låt oss ta Sverige ur krisen, umgängeskrisen. Livet är en fest, salongen värmer bäst.

Följ med till nästa kapitel - Vägen till Shangri-La, eller myten om den perfekta festen.

Ladislaus Horatius
Umgängesrevolutionen (allnyckel.se)

Festfilosofens artiklar på Kalasguiden: 
Fest som potential eller verklighet
Att ställa krav på festen
Vägen till Shangri-La, eller myten om den perfekta festen

Om Ladislaus på Wikipedia 

Tips & inspiration - fler artiklar »

Annons:

Annons:

Annons:

Annons: